lördag 24 juli 2010

Om längtan till en stad och förvånande besvikelse

Av städer på jorden längtar jag mest till Jerusalem. Alltså, att få turista där, leva där, vara verksam på denna plats där allt det viktigaste i våra liv ägde rum. Jag längtar också ganska mycket till Rom. Alltså, att få turista där, leva där, vara verksam på denna plats där ju också en hel del som är viktigt i våra liv ägde och äger rum.

Nyligen var några släktingar på semester i Salzburg. Med sig hem hade de, som brukligt är, berättelser, foton och minnen på andra sätt. Dessutom hade de en karta med sig. Till saken hör att jag vanligtvis kan sitta och drömma över kartor – de är nästan alltid intressanta och fantasieggande. Turistorganisationen i Salzburg hade dock valt en extra intressant form av turistkarta, kallad panoramakarta. Den visade inte bara taken på byggnaderna utan även fasader, ritade för hand med stor detaljrikedom. Dessutom hade man på baksidan av det stora arket beskrivit i text och lika fantastiska bilder ett urval byggnader av lite större turistvärde.

Efter att ha tittat på denna karta i mindre än två minuter kände jag en stark längtan till Salzburg. Inte för Mozart – hans minne må vara värt att vårda, men han var bara en konstnär, om än aldrig så begåvad – utan för kyrkorna! Staden verkar var fylld av vackra kyrkor av varierande ålder och storlek. Panoramakartans informativa baksida visade också flera av dem i genomskärning. En byggnad är bara en byggnad, javisst, men den kan fyllas med så mycket mening. Om inte annat vittnar kyrktätheten i Salzburg om ett visst mått av fromhet, åtminstone genom historien. Längs vissa stigar hade man till och med inrättat kapell i några av de många naturliga grottorna i klippan.

Jag kände en stor glädje och som sagt en stark längtan när jag såg detta. Vad som stör är så klart att bitterheten över den Skandalen och annan sekularisering säkert är utbredda också i denna vackra stad. Mot sådant är skönhet och kyrktäthet inget skydd... Vad som också störde, vilket gav mig en viss skamkänsla, var texten Evangelische Kirche vid en liten vacker kyrkobyggnad vid stranden till Salzach. Hur kan man känna så?