måndag 4 juli 2011

Att stötas och blötas

Jag håller en sten i min hand. Den är liten och rundad. Sannolikt röd granit och hur som helst med stora inslag av kvarts och andra, men mörka fält.

Man kan klassificera stenen som svallad morän. Den har alltså av inlandsisen slitits loss, sannolikt i ett större stycke, från sitt ursprung i ett berg någonstans norrut från där jag står, vid Näs slottsruin på sydligaste Visingsö, för att sedan slitas ur det större stycket ännu några gånger. Därefter har den slipats, stötts, skrapats och ärrats för att slutligen hamna där jag fann den, i moränen på stranden.

I den relativt fluviala miljön, alltså, i det här fallet, fram- och återströmamnde vatten, tillsammans med miljoner andra stenar och sandkorn, har den slipats ner så att ärr och rispor har blivit i stort sett osynliga. Samtidigt har den bidragit till moränmaterialet, stranden, runt sig genom att släppa ifrån sig material från ryggar och åsar mellan risporna och ärren, material som har fått bli sandkorn till fördel för djurliv och människor, en del i skapelsens fortskridande.

Ibland känner man sig som den där lilla stenen. Uppryckt, bortryckt i omgångar, transporterad och utkastad i en lika obekant som oönskad omgivning. Tilltufsad, skrapad, ärrad av livets och tillvarons skiftningar och placerad på en plats där man inte vill vara. I kallt vatten. Bevuxen med slemmiga alger. Kastad långt ut på djupt vatten av någon som bara ville roa sig.

Kanske hamnar man i vägen för människor och djur, för hela den lokala delen av skapelsen. Kanske blir man till en viktig sten i någons byggnation eller en vacker prydnadssten i någons plantering.

I likhet med stenen bidrar vi mer än vi tror längs den svåra, tilltufsande vägen. Till skillnad från stenen kan vi be om förändring när vi känner att vi är i vägen. I likhet med stenen kan vi inte rå för skadan som kanske orsakas när vi kastas iväg. Till skillnad från stenen har vi ett ansvar att styra vårt liv och berätta om skadorna när de inträffar.

Det viktigaste är kanske att låta sig hittas av den Ömme Vårdaren innan man har slipats och slipats så att bara sand återstår.