söndag 26 februari 2012

Vemodssöndag och söndagsvemod

Första söndagen i fastan 2012. Ytterligare en dag att minnas. Idag har jag gjort tjänst som kyrkvärd för sista gången. Tagit ner skylten, kan man säga, åtminstone så långt det kommer an på den lilla skylten på kavajen.

Det var verkligen jobbigt att tänka "för sista gången" inför varje moment. Dukning, procession, textläsning, utdelande, recession och kollekträknande. Men nu är det gjort. Ett tungt moment är passerat. Vemodet gör ont och nu tänker jag "aldrig mer" om väldigt mycket. Bland annat lämna älskade sammanhang.

Jag älskar alla er människor som jag samarbetat med under dessa fina år och jag älskar byggnaden som jag fått göra tjänst i! Samtidigt tänker jag på allt som jag längtar till och som jag strävat efter så länge och fortfarande strävar efter. Och visst tänker jag på allt det motsägelsefulla som finns inom Svenska kyrkan.

Den sista inre bastionen är besegrad. Den föll och rev ner en vemodsstorm. Nu är det dags att riva nästa! Kanske den sista?

onsdag 22 februari 2012

Fettisdagen och Askonsdagen 2012 - dagar att minnas!

Anno domini 2012. Fastan inleds idag. Igår tog jag farväl av att antal gamla goda vänner och ett älskat kyrkvärdsuppdrag i Svenska kyrkan.

Vemod och glädje i ett och samma tillfälle. På söndag, den första i fastan, gör jag min sista tjänstgöring som kyrkvärd. Snacka om vemod...

Så här går nu min väg. Sakta men säkert. Idag, Askonsdagen, deltog jag i mässan i vad som sannolikast kommer att bli min nästa hemförsamling. Tecknad med korset, askan i pannan, i samma kyrka för andra året i rad. Nyhetens behag börjar ersättas med vanans.

Nu är det bara resten kvar...