Inlägg
I november 1988, nyss 18 fyllda och nykläckt som allvarligt menad kristen, åkte jag med – hör och häpna – ungdomskören från Hönö missionsförsamling. Häpna månde de som vet hur det låter när jag försöker sjunga. Resan gick till missionsförsamlingen i Vaggeryd, bara det ett äventyr för en ungdom med förkärlek för bilresor.
Det var sista helgen i den mörka och kalla höstmånaden och den annalkande söndagen bar namnet Domsöndagen, något som jag inte kände till eller tänkte på vid avresan, ankomsten, kvällen tillsammans, natten då vi sov på orgelläktaren, under repetitionerna, lördagens kvällsmöte med framträdande och så vidare. Jag var helt enkelt bara underbart glad – själaglad – över mitt nya hopp och min nya, kärleksfulla gemenskap.
Hela lördagen hade varit gråmulen och kall men under söndagens morgon och våra ljudliga övningar, sprack molntäcket upp. Under mötet lät Gud sin sol lysa in och värma vår omgivning liksom våra själar. Jag vill minnas att Vaggeryd också var klätt i ett tunt snötäcke som förstärkte ljuset ytterligare.
Under sin predikan nämnde pastorn säkert många goda saker om den sista tiden. Må han ursäkta mig, men det enda jag minns i detalj av hans arbete denna dag är hans utläggning kring söndagens namn. Han sa ungefär: ”Domsöndagen heter denna söndag. Eller som man säger på kontinenten: Kristus Konungens dag”.
Även om jag vet att för den som är i Kristus finns bara en frikännande dom, så känns det ”kontinentala” namnet på denna söndag så mycket mera positivt, segerrikt och upplyftande.
Så här, 22 år senare, efter att ha hört ytterligare en god predikan på denna kyrkoårets sista dag, förstår jag vad som menas med att ”man säger på kontinenten”. Den traditionen, som skapar sådana namn och fester, vill jag bli en del av!
Jag har också reagerat på skillnaden i namn, för det är också en skillnad i betoning. Vi vet att domen kommer, men det är skillnad om det är straff som kommer eller om det är Kristus som tar över det herravälde som redan är Hans!
SvaraRaderaJag ser fram emot att få välkomna dig in i Kyrkans gemenskap och tradition!
Hej
SvaraRaderaKanske en liten historisk notis. De sista söndagarna i kyrkoåret har präglats av den sista tiden. Namnet Domsöndagen är en svensk luthersk tradition som är från 1920-talet. Det gamla katolska namnet var sista söndagen efter pingst och evangelietexten handlade om Människonens återkomst (Matt 24:15 - 35) vilket även 1a söndagen i advent handlade om (Luk 21:25 - 33).
Kristus konungens dag lades söndagen före Allahelgonsdag, alltså sista söndagen i oktober och börjades firas 1929 för att framhålla Kristus såsom världsalltets konung i en tid då blodiga ateistiska diktaturer blomstrade. Denna fest flyttades 1970 till kyrkoårets sista söndag i och med den reform man då gjorde av den katolska liturgin och kyrkoår. Man ville starkare lyfta fram kristus som kyrkoårets konung och höjdpunkt.
Henry Jaunupe