Utstuderad tidslinje, del 2

Av olika skäl höll jag under tiden från 2003 och en längre tid framöver, ett antal enskilda samtal med goda präster i min nuvarande församling. En av dessa hade a bättre kontakt med katolsk tradition än de flesta andra svenskkyrkliga människor. Under ett av samtalen med denna präst fick jag kopior från en katolsk bok – sannolikt katekesen, jag minns dessvärre inte – med text som belyste ämnet vi hade samtalat om. Texten hjälpte mig, liksom samtalet, men det största intrycket gjorde valet av text.

Jag gick hem från samtalet med gott hopp om framtiden och en helt ny tanke. Kunde vi protestanter verkligen dra nytta av katolska texter? Och om så var fallet, var Katolska Kyrkan och dess medlemmar verkligen så avlägsna, aparta och rent av farliga som jag alltid fått lära mig?

Pappren blev lästa några gånger och tryggheten i tron blev större. Sedan blev de liggande och behovet av samtal minskade efterhand. Kvar fanns en glädje och ett sökande efter en större fromhet – ett engagemang för att leva och agera i enlighet med min tro, helt enkelt.

Som ytterligare ett led i hanteringen av ämnena för samtalen läste jag Stengrunden av Bo Giertz. Efterhand gav den starka och positiva intryck. Särskilt beskrivningen av fromhet av lutherskt snitt. Det ville jag ha mer av! Men var finner man sådant i dagens Sverige? Min nuvarande församling är full av levande kristna men det finns ett ”men”. Kanske handlar det om miljön – Stengrunden är skriven i erfarenheten av landsbygdsförsamlingar – jag bor i en förortsmiljö.

Hur som helst – i sökandet efter fromhet och hängivenhet nådde jag inte ända fram i min lutherska miljö. Tanken på katolsk tro som ett alternativ dök dock inte upp vid denna tidpunkt. Visare än tio år tidigare rusade jag inte iväg utan väntade på Guds lösning där jag stod (och står).