Om tidens tand

Traditionellt kristna, både enskilda och organisationer och kanske framförallt Katolska Kyrkan, skälls ofta för att vara otidsenliga. Bedömningen kan vara okej – traditionell kristen tro kolliderar ofta med den rådande tidsandan och så har det varit under många sekler.

Motsatsen till ”otidsenlig” måste vara ”tidsenlig”. Ska man använda ”otidsenlig” som ett skällsord så förutsätter det att den tid man borde agera i enlighet med, är en god eller möjligtvis bra tid, eller hur? Är vår tid god, bra, berömvärd, totalt sett? Tja, i vår rika del av världen kan vi bota många fler sjukdomar än någonsin, vi kan rädda för tidigt födda barn och många andra hotade liv, det är väl bra? Vi har maskiner som gör vissa jobb åt oss så att vi slipper diverse förslitningsskador och farliga moment, det är väl bra?

Jo, vi har löst många bekymmer men skapat många nya. I spåren av medicinska landvinningar kommer svåra dilemman. Våra ekonomiska landvinningar ger miljöproblem både här ”hemma” och globalt samtidigt som de skitigaste jobben inte alltid går till själlösa maskiner, utan till underbetalda människor, inte sällan barn, i fattiga länder i Asien och andra så kallat underutvecklade områden – vissa så fattiga att man där inte ens kan bota de enklaste infektioner.

Här hemma lever allt fler barn i familjer som hemsöks av våld, splittring och missbruk till följd av föräldrarnas rotlöshet, statusjakt och liknande. Människor lider av övervikt och stressjukdomar och abortkliniker noterar gång efter gång nya bottenrekord. Runt om i världen härjar krig som aldrig verkar ta slut, många av dem i någon religions namn, men under den täckmanteln gömmer sig alltid hunger efter makt, pengar och njutningar.

Jag städade ur ett förråd hemma och fyllde lätt bilens bagage med grejer som kunde skänkas bort. Den som säger att det saknas resurser i Sverige ljuger! Samtidigt är det ett vanligt argument mot att hjälpa medmänniskor och antalet hemlösa i de rikaste delarna av världen ökar och jag är medskyldig. Fast det är klart, om man hela tiden ska tillåta sig att byta ut möbler, kläder och andra prylar bara för att ”man blivit trött på dem” så kan man säkert uppleva att det saknas resurser.

Jag har mot bakgrund av ovanstående svårt att se att ”otidsenlig” är ett skällsord. Det är i mina öron ett berömmande epitet på ett kristet samfund, en trossats, en kristtroende person och så har det egentligen alltid varit. För vem kan säga att någon tid, förutom den paradisiska, har varit så god att någon troende har velat kalla sig ”tidsenlig”? Ska man skälla på kristna bör ”obiblisk” och ”villolärare” vara det mest nedsättande man kan säga. Tyvärr används dessa epitet mest när syskon skäller på varandra.

Jag väntar på den dag då en icketroende journalist eller insändarskribent med sekulär övertygelse skäller någon kristendomens representant för att vara obiblisk eller villolärare. Fram till dess är jag stolt över att vara otidsenlig i min syn på samhället, moralen och – tiden.